Periodvis i historien har vi mått bättre
Det finns många exempel på isolerade folkstammar och så kallade ”blå zoner” där man undkommit industrialiseringen och äter sånt som våra kroppar mår bra av, men även i västvärlden så finns det tider då vi mått relativt bra. Den viktorianska perioden i Storbritannien är ett exempel och under andra världskriget var det ransonering och tuffa tider för alla i och omkring Europa och de så kallade välfärdssjukdomarna var förhållandevis ovanliga. De kallades då fortfarande för åldersrelaterade sjukdomar (exempelvis hjärtattack, gikt, senilitet, diabetes, slaganfall, kräfta och ledgångsbesvär).
När produktionen efter världsfreden 1945 satte fart igen så ökade befolkningen, tillväxten och antalet yrkesverksamma. Många kvinnor som tidigare varit hemmafruar fortsatte att jobba i verkstäderna, samtidigt som barnkullarna ökade. För att få fram billig och lättlagad mat så optimerade man spannmålsproduktionen och började odla majs, vete och sojabönor ”from fence to fence” och de amerikanska myndigheterna tvingade många bönder att ställa om sin produktion från traditionella jordbruk till att bli specialiserade massproducenter.
En mäktig och lönsam ”Livsmedelsindustri” var redan etablerad och den tog över allt från små bondgårdar till lokala bryggerier. Helfabrikat och halvfabrikat blev högsta mode. Ingredienserna skulle vara billiga. De tillagades i storkök och konserverades för att hålla länge. Vi hade inte längre tid att odla själva, fiska, jaga eller att laga vår mat från grunden. Detta lade grunden för det nya svenska folkhemmet och vår ekonomiska välfärd på gott och ont. Men de gamla matvanorna från förr, i kombination med alla nya konserver och pulvermos och såser, billigt socker, margariner och andra transfetter, vete, majs- och sojabaserade produkter och matoljor började skapa en ny form av diffus ohälsa.
Fram till 1960 talet så åt vi, trots detta industrimode, ändå mer näringsrik och renare mat än vad vi gör nu. Det fanns fortfarande gott om närproducerade livsmedel, vi lagade oftare maten från grunden och mängden tillsatser var ganska små.
Trots detta så lades 1963 en motåtgärd mot de allt sämre dåliga kostvanorna fram. Då introducerade Folkhälsoinstitutet kostcirkeln, ett kostprogram framtaget av professor Arvid Wretlind och kostkonsulent S.I. Westin.
Idén var enkel och vettig: den dagliga kosten skulle innehålla en tillräcklig mängd kalorier och oumbärliga näringsämnen. För att uppnå detta måste kosten vara så välbalanserad och allsidig som möjligt. Därför borde man äta något ur var och en av kostcirkelns sju grupper varje dag. På 60 talet var det inte längre en fråga om bristande tillgång på livsmedel utan om felaktig fördelning. För att göra budskapet lätt att förstå presenterades också respektive grupp livsmedel i bild.
Tanken var bra för att undgå obalans i kostintaget, men också för att understryka betydelsen av att få i sig mer vitaminer, mineraler och fibrer.
Sen började det att gå riktigt snett igen…..
1971 uppmanades vi godtroget att lyda Socialstyrelsens rikskampanj ”Ät mer gröt” och några år senare, 1976 kom kampanjen ”Socialstyrelsen rekommenderar 6-8 skivor bröd om dagen”. Gud hjälpe oss mot vissa myndigheter.